Inlägg
Det tycks som om internet har en betydande inverkan på vår kognitiva funktion, och som om nätet till och med kan rita om våra hjärnors utseende.
Jo - redan att lära sig att läsa förändrar och "försämrar" minnet. Läskunniga personer har dokumenterat svårare att ordagrant komma ihåg längre tal som de inte sett nedskrivna. Frågan är om detta är ett tillräckligt tungt vägande argument för att sluta upp med att lära människor läsa. Möjligen kan det förhålla sig så, att fördelarna i viss mån uppväger nackdelarna.
Så kanske det också är med internet.
Svenska Dagbladet och Carr antar ett västerländskt högutbildat elitperspektiv:
Carr upplever att hans ”mind is going”... på grund av en mångårig, berusande internetkonsumtion. Han har blivit intellektuellt slapp. Lusten att läsa böcker och längre artiklar har ersatts med en längtan till det lätta kvittret på nätet, bort från det djupa tänkandet.
Om vi breddar perspektivet en aning, så kan vi konstatera att Internet skapar möjligheter till läsande och skrivande som för en majoritet av världens befolkning var fullständigt otänkbar bara för ett par decennier sedan.
Jag tänker på alla de miljoner människor i Asien, Afrika och Latinamerika, som kan läsa och skriva på något av de stora världsspråken, engelska, spanska, franska, men som har begränsad eller ingen tillgång till böcker och bibliotek. Men hjälp av något av de otaliga internet-caféer som finns i alla stora och medelstora städer har de plötsligt möjlighet att söka kunskap på ett nästan obegränsat sätt.
De kan också själva göra sin röst hörd - även de som lever i länder där ordet inte är fritt. Via facebook, bloggar, mail, kan människor nå varandra över hela världen, utbyta tankar och information och berätta sin historia. Förtryck och repression har plöstligt blivit svårare att utöva i det tysta, därför att kommunikationen har blivit så otroligt mycket lättare.
Men inte bara människor i "Syd" drar nytta av detta. Jag som i hela mitt liv längtat efter att få skriva för en läsekrets njuter sedan några månader i fulla drag av att få kommunicera med en allt större grupp "vänner" på facebook. Jag har sedan någon vecka börjat blogga. Utan att ha frågat någon om lov, utan att behöva komma med mitt manus till en redaktör med mössan i handen och hoppas på att bli godkänd. Jag bara skriver, och alla som vill kan läsa och kommentera.
Och jag har hittat massor av gelikar, inte minst i min egen åldersgrupp och av mitt eget kön. Alla dessa starka kvinnor, mor- och farmödrar, med livserfarenhet, humor och energi, som skriver med glädje och skärpa på facebook om ditt och datt, kommenterar och stöttar och peppar människor i sitt nätverk. Utan att ana att de blir "intellektuellt slappa" på köpet.
Gör internet mig dummare? I så fall är jag beredd att betala det priset. Speciellt som jag inte känner av det. Tvärtom, jag känner mig stimulerad, levande och glad. Men det kanske är det som är dumt?
