Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle bli så drabbad av facebook. Att det kunde vara så roligt att helt plötsligt ha ett nätverk av "vänner" vars tankar och anteckningar man kan följa, kommentera och debattera, och att själv kunna dela tankar och upplevelser och få andras input, uppmuntran och invändningar. Sedan jag började med facebook för några månader sedan har jag insett potentialen i att kommunicera på nätet - att göra sin egen lilla kolumn för sin egen lilla läsekrets.
Det naturliga nästa steget blir då förstås en egen blogg. Som ordförande i ALEF, Adult Learning and Empowerment Fund, skriver jag om bistånd och vuxenutbildning på vår blogg på www.literacy.se - följ oss gärna där. Men suget att få skriva ner mina helt egna tankar, att kunna kommentera och vidareutveckla tankar i anknytning till olika tidningsartiklar m.m. gör att en egen blogg känns som ett "behov". Sedan får jag se om den får några följare. Och om det går att få igång samtal och diskussion - det som jag gillar allra bäst. Där tanke bryns mot tanke. Välkommen att skapa den här bloggen tillsammans med mig.
Den här bloggen är min privata och innehåller mina helt egna tankar och funderingar över stort och smått, aktuell och tidlöst, nära och långt borta. Nej, jag har inte läst "Filosofins tröst" av min namne Anicius Manlius Severinus Boëthius. Men visst finns det en tröst i att formulera sina tankar. Som om skaparglädjen i att kunna ringa in sorgen, ångesten, smärtan så exakt som möjligt med ord tar udden ur den. Kanske poesins tröst, lika mycket som filosofins.
måndag 19 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar